Skip to content

Dikt: Den man som jag knappt kände

Den man som jag knappt kände
Jag undrar vem du var
Så nära men ändå så långt ifrån
Nu är du inte längre kvar

Du var älskad utav många
Bröder, fru och barn
Din moder som du saknade
Jag vet, nu har ni det bra

Från lekens värld minns jag dig mest
Som en verklig Peter Pan
Du var vargfar i en jätteflock
En ulv med silverman

Vi möttes allt för sällan
Mest flyktigt då och då
Men saknaden är stor ändå
Ibland blir det bara så

Om jag känt dig lite bättre
Hur hade det vart då
Om jag visste din historia
Skulle jag då förstå

För jag ville veta allt om dig
Dina drömmar och ditt driv
Jag ångrar att jag aldrig frågat
Om din uppväxt och ditt liv

Men jag tror, det räcker nog ändå
Att fått känna din kärlek
Att ha känt värmen som du gav
När du gjorde livet till en lek

Nu är du inte längre med oss
Vi har dig inte kvar
Men du ska aldrig glömmas bort
Min allra bästa morfar

Published inFamiljPoesi

Be First to Comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Website Protected by Spam Master