Skip to content

Novell: Ängelns barmhärtighet

– Jag tror inte att vår relation började så bra, allt vi vill är att få lite information från dig. Vi ber dig på det allra hövligaste jävla sättet vi kan. Vänner hjälper varandra, för du är väl min vän, eller hur?

Dante försökte svara, men det var svårt med en .50 kaliber uppkörd i gommen så han nickade bara.

– Fuck, vad är då problemet. Jag hoppas du förstår att jag för fan inte vill dig något illa. Jag är en gudfruktig man, jag gör inte en fluga förnär – om jag inte måste. Eller hur Ricardo?

– Det är därför du kallas Ängeln.

– Där ser du min vän, inte tror du väl att någon som kallas för Ängeln skulle göra dig något ont? Nej nej, du behöver inte svara, det var en retorisk fråga. Min kompanjon där emot, han skulle inte vilja något hellre än att se dina jävla inälvor över hela perrongen.

Ricardo fimpade sin cigarett.

– Så du ska vara glad att jag är här, jag skyddar dig. Men du har gjort mig arg, du har inte respekterat mig och min kompanjon. Det gör mig jävligt ledsen – på insidan. Du har gjort mig så förbannad att jag känner mig nödgad, mot mitt bättre omdöme, att dra mitt vapen mot dig. Så jag kommer fråga dig en gång till och när jag tar ut pistolen ur din käft kommer du svara. Vart är det?

Dante stammade fram orden.

– I di.. i ditt rövhål. Han darrade på rösten men han lyckades ändå få fram ett leende som blottade hans blodiga, sönderslagna käft.

Ängeln drämde till Dante i huvudet med pistolkolven så han föll ner på marken.

– Se nu vad du fick mig att göra. Då du inte lyssnar på mig måste jag tillrättavisa dig. “Herrens barmhärtighet når allt som lever. Han tillrättavisar, han fostrar, han undervisar, och som en herde för han hem sin hjord. Han är barmhärtig mot dem som låter sig fostras, mot dem som ivrigt följer hans bud.” Ängeln är herrens budbärare. Ängeln är jag och och du ska för fan lyssna på vad jag säger.

Ett tåg passerade, bara millimeter från Dantes huvud där han satt på knä med Ängelns hand med ett tajt grepp om kragen.

– Ricardo! Kände inte du någon jävel som hette Dante?

– Jo, min kusin.

– Påminn mig, vad hände med hans farsa?

– Vi var ungefär tio när jag och min kusin bestämmer oss för att dra nått jävla skämt. Vi öppnar hans farsas barskåp och gömmer undan hans sprit i källaren. När han kommer hem för att ta sig en drink märker han att spriten är borta. Han förstår att det är jag och min kusin men är så jävla förbannad att han tar tag i min kusin och släpar ut honom till garaget där han tar ner sin yxa från väggen. “Vet du vad de gjorde med små tjuvar som dig förrut?” Skriker han. “De högg av händerna på dem, det är vad fan de gjorde!” Han höjer yxan för att hugga av min kusins hand medans min kusin skriker och tjuter som fan och försöker komma loss. Min faster kommer ut i garaget och märker vad som pågår. Hon greppar efter första bästa sak för att slänga på min kusins farsa för att avleda honom från det han gör. Tyvärr märker hon inte att det är en kniv hon slänger iväg. Kniven träffar hennes man rakt mellan ögonen och han dör med det fånigaste jävla ansiktsuttrycket jag fan någonsin har sett.

– Fan – sorgligt slut för en så klok man.

– Onekligen.

– Vad hände med din kusin?

– Han hatade fanskapet, spottade bara på honom och satte sig och såg på nån jävla film.

– Vilken snorunge.

– Respektlös.

– Han hade något på gång där, din kusins farsa, utan händer kan tjuven inte stjäla. Kan du tänka dig, Dante, vilket öde, att behöva leva resten av livet utan händer? Men det kanske är just vad som behövs för tjuvar som du. Ricardo, har inte du en kniv? Dante min vän, du får en chans till, sedan ryker händerna.

Dantes blick flackade runt mot ingången av den övergivna tunnelbanestationen. Så fixerade han den vid något, men tittar snabbt tillbaka mot Ängeln.

– Fuck you!

Två snabba smällar hördes. Merparten av Ängelns hjärna låg utspridd över tunnelbanegolvet. Dante frigjorde sig från hans grepp och spottade på det som fanns kvar av Ängelns ansikte. Ricardo stod med båda händerna över magen. Mellan fingrarna rann blodet ymnigt.

– Åh, fan. Sa han innan han föll ner på perrongen.

Dante nickade lättad upp mot ingången.

Published inKreativt skrivandeNovellerSkrivaSödertörn

Be First to Comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Website Protected by Spam Master