Skip to content

Reportage: Vill 90-talisterna bara glida genom livet?

Det är en kylig lördagseftermiddag i mars. Ett par tusen människor har samlats på Medborgarplatsen i Stockholm för att protestera mot Nazism. Många här är unga, det märks inte minst på talarlistan som är överrepresenterad av 90-talister. Jag upplever en kämpaglöd hos dem, en politisk medvetenhet och en idealistisk tro. Är detta samma unga som Jenny Strömstedt skriver om i sin krönika (Expressen 15/2)? En generation som vill glida genom livet, som bara ägnar sig åt det som känns roligt?

Roj skulle inte beskriva sig som politisk, inte som ungdomarna på Medborgarplatsen.

– En gång satte jag upp affischer för Piratpartiet, säger han och ler.

Roj Haj Yusuf är född 1990 i Sollefteå. En utflyttarkommun med knappt 20 000 invånare i den Ångermanländska skogen. Centralorten är en gammal bruksort och en av kommunens största inkomstkällor har länge varit de många vattenkraftverken i kommunen. Här bor Roj i en liten stökig etta mitt i stan. Han har precis klivit upp när jag träffar honom Klockan är 12.30 en onsdag. Innan vi börjar samtalet tar en klunk Cola ur en halvlitersflaska och lägger in en snus.

2009 tar Roj studenten åtta månader efter att den största finansiella krisen sedan 30-talet drabbat västvärlden. Många företag säger upp sina anställda och det är svårt att få jobb. Roj funderar under den här tiden att söka sig till Norge men börjar istället jobba på en pizzeria i hemstaden. Planen är att läsa upp gymnasiebetygen innan han flyttar.

– Jag skulle bli smart när jag blev vuxen. Den planen har skjutits upp en aning, säger han med en viss frånvaro i blicken.

Sedan studenten har Roj hunnit med fyra olika jobb, för tillfället som timanställd på Konsum. Han berättar att han kan få jobba 10-15 timmar i veckan.

– Oftast ringer de bara, när någon är sjuk eller så.

Jag frågar honom om det var svårt att få jobb och han svarar tvekande.

– Nej, egentligen inte, om man inte kräver fast jobb och kan ta timanställningar.

Roj är inte ensam med sin historia. Det är allt vanliga att unga får tillfälliga jobb och timanställningar om de har turen att ens få ett jobb. En av fyra mellan 15-24 år är arbetslös enligt senaste siffrorna från SCB. En fast anställning är ofta ett krav för att få lån och i vissa fall för att få hyra en bostad. Samtidigt förfäras äldre generationer över att unga bor kvar hemma allt längre.

Roj är dock för tillfället ganska nöjd med sin anställning.

– Hade jag tänkt att jag vill stanna kvar här så hade jag säkert försökt tjata till mig en bättre anställning. Men eftersom min plan är att dra här ifrån så känner jag inte att det är nödvändigt.

Han siktar på att läsa vidare.

– Kanske till lärare – eller beteendevetenskap.

Om man läser krönikor och debattartiklar tycks det finnas en allmän uppfattning att 90-talister skulle vara lata, helst vill de “glida genom livet” och bara ha “skoj”. En bild som förstärks i serier som SVTs Ung och bortskämd och TV3s Tonårsbossen där unga målas upp som osjälvständiga, bortskämda och själviska. Roj håller inte med om bilden som presenteras där.

– Det är klart att man skulle vilja glida genom livet om man kunde, men det är inte riktigt så det funkar. Världen ser inte ut så. Samtidigt så är vi 90-talister fortfarande unga, det är klart att man vill ha kul medans man kan. Vi som är född 90 fyller 24år i år, Vi har inte riktigt haft tid att bli vuxna än.

Roj menar istället att det är ganska typiskt, att varje föräldrageneration har förfärats över de yngre, att detta inte skulle vara något nytt.

Roj är ofta ironisk och det finns en illa dold bitterhet när han pratar om sina egna livsmål. Bara att studera upp betygen och flytta från hemorten låter som stora steg. Det är något han vill samtidigt som han inte låter övertygad om att det kommer ske.

Vad händer med en generation som inte längre tror på sig själv? Som gång efter annan får höra att de inte har vad som krävs för att klara sig i vuxenvärlden för att de blivit körlade? Som söker jobb på jobb utan resultat och som inte har möjlighet att flytta hemifrån? Eller som går till jobbet varje dag utan att veta om det är sista gången?

– Man ursäktar sina misstag med uttrycket “YOLO (you only live once, förf:s anm.)”, säger Roj. Det är inte så många som använder det seriöst, man använder det i ironi.

Ungdomarna på Medborgarplatsen som demonstrerar mot Nazism har engagerat sig. Manifestationen anordnas av Ung Vänster, men där finns andra, mindre organisationer. Vad som saknas är andra flaggor och symboler från riksdagspartier. Det är kanske inte så konstigt, de senaste åren är det allt färre som går med i partiernas ungdomsorganisationer. Ändå står ungdomarna här, de skriker slagord, dansar, sjunger och talar för den värld de tror på.

Published inEssäJobbKreativt skrivandeLivetPolitikSamhälleSödertörnUng

One Comment

  1. anne anne

    Funderat på att försöka få in lite av det du skriver i nån tidning eller att få nåt sommarvik på nån tidning? 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Website Protected by Spam Master